Angående att det inte går att prata pengar hursomhelst

Jag gjorde den lilla uträkningen här för att se när jag blir miljonär egentligen. Jag satte 15 års spartid och 5% avkastning. Jag fick det här svaret:

"Så här mycket behöver du spara varje månad för att uppnå målet: 3741 kr/mån

Den som spar, han har! Har du råd att spara så här mycket är du att gratulera. Tänk dock på att unna dig lite av livets goda.

Lycka till med ditt sparande."

Först tänkte jag att de skrev "är du att gratulera" på alla svar bara för att vara uppmuntrande, men så var icke fallet. En snabb undersökning gav att de lägger till det så fort summan överstiger 3 000:-, vilket förvånar mig. 3 000:- känns sannerligen inte som en ouppnåelig sparsumma för många i Sverige idag, även om jag förstår att ensamstående föräldrar/sjukskrivna/arbetslösa kanske inte kan spara så mycket. Framförallt borde det inte vara något problem för Privata Affärer:s läsekrets. Och vad är dealen med "den som spar han har"? Så få sparsamma kvinnor kan det inte finnas.

Problemet måste vara att det råder missuppfattningar kring att det ger orimliga uppoffringar i konsumtion mätt att lägga undan pengar. Att det då leder till någon slags misär eller personlig olycka. Egentligen är det ju tvärtom: tryggheten ett sparkapital ger är inte mätbar med den ytliga och flyktiga lycka prylar kan skänka. Pengar är inte nyckeln till lycka, men prylar är det ännu mindre.

En vän har f ö gjort ett eget program till mig i vilket man lägger in startkapital, ränta, månadssparande och mål och så ser man hur mycket man har i början på varje år fram till målsumman. Det är bättre, men så får man inga förminskande kommentarer eller blir diskriminerad när man använder det heller.

//Finanskvinnan