Så fick man slå Lund ur hågen

Tur att jag inte drivs av en kraftig längtan efter att utveckla min karriär i Lund. Det verkar vara ganska svårt att få jobb där som stockholmare, om man får tro denna artikel.

Det intressanta tycker jag dock inte är att Lundborna är emot stockholmare (de är väl knappast de enda isåfall) utan att det är en stockholmare som säger nej med den motiveringen. Det påminner mig om något jag läst tidigare: att kvinnor i chefspositioner hindrar andra kvinnor från att klättra i karriären. Jag hittar inte artikeln jag tänker på, men det kanske är fler som känner igen det. Tesen var något i stil med att kvinnor som får högre positioner måste kämpa för att bevisa att de klarar av det och att de är en i gänget (ofta är det många manliga chefer och få kvinnliga). För att kunna bevisa sig är de dels rädda att andra kvinnor kommer in och förstör bilden av att en kvinna kan göra ett bra jobb som chef varpå de undviker det, men de gör också liknande val som de uppfattar att de manliga cheferna skulle gjort. Nu tror jag iofs att problemet med få kvinnliga chefer kommer försvinna över tid, speciellt i Sverige, och oroar mig inte för det. Men visst kan man se likheter i resonemanget?

Stockholmschefen i Lund var rädd att en till stockholmare skulle komma ner och förstöra den positiva (eller hyfsat positiva) bild av stockholmare han själv byggt upp på arbetsplatsen. Lustigt nog kan det ju precis lika gärna vara så att han gör ett dåligt jobb och därför hade/har problem med att komma överens med de andra, men själv valt att tolka situationen som att det är ursprunget de inte gillar.

//Finanskvinnan