Konst/antikviteter som investering

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om konst och antikviteter är vettiga som investeringar betraktat. Det är en sak att det är ett område där man kan tjäna stora pengar med lite tur och kännedom om marknaden och att de dessutom pryder upp hemmet, men en annan att ha saker hemma som är extremt värdefulla för andra att stjäla. Jag tänker att jag skulle vara orolig så fort jag lämnade hemmet om jag hade värdefulla saker. Eftersom jag vill ha sommarstuga (vilket vi kanske köper snart, faktiskt) skulle det ju vara ganska ofta man inte var hemma.

Det känns som att det är ovärt att ge sig in på den marknaden om man inte främst söker vackra saker till hemmet. Det kan ju inte vara helt enkelt att omsätta i reda pengar exakt när man önskar heller, tänk om prylen man behöver tappat i populäritet och man förlorar på det. Å andra sidan är ingen investering helt säker.

Jag är nöjd med att inte ha sådant idag hemma, men det kan ju ändras när man är medelålders och börjar komma upp i vettig inkomst förstås. Jag kanske blir en riktig östermalmstant med ozelotpäls och Monet på väggarna hemma.

//Finanskvinnan

Stenbeck i tv

Imorgon torsdag ger Cristina Stenbeck sin första tv-intervju. Läs mer om det här, jag tänker absolut försöka titta.

//Finanskvinnan

Robur pallar inte trycket

Robur kan inte hantera anstormningen av fondtransaktioner nu. Mycket dåligt, med tanke på att det tydligen var precis samma sak vid börsraset 2000. Om det är systemet som är otillräckligt undrar man ju varför det inte åtgärdats under de senaste sju åren?

"De kunder som vill kan genomföra fondbyten nu, men det kan ta upp till tre arbetsdagar att utföra önskemålen", säger Roburs informationschef Pär Bäckman enligt DI.

//Finanskvinnan

Man vet ju aldrig, tänkte jag

Imorse gick jag in på datorn och kände att det var dumt planerat av mig att inte ha mer på Svea Direkt-kontot och mindre i fonder. Jag inbillade mig också, tvärt emot vad jag trodde igår och nu tror idag igen, att den lilla nedgången var början på det stora raset i år. Resultat: Jag sålde lite mindre än hälften av mina andelar i SEB Världenfond imorse, den låg på +7,19% för mig. Jag tänkte helt enkelt att det var lika bra att sälja medan den fortfarande låg hyggligt plus.

Omedelbart efter att jag åkt hemifrån ångrade jag mig... Men nu känns det ändå som en god idé att ha mer på sparkontot. För att kompensera för mitt fegande köpte jag lite Sverigefond II för (hela) 2000:- från depåkontot istället, de ligger idag på -0,59% för mig. Eftersom jag tror att det går upp igen känns det vettigt.

Totalt sett ligger mina fonder på +4,59% idag.

//Finanskvinnan

Internetbanker

Trevligt att Swebank firar raset med ett eget litet sammanbrott: Internetbanken har tydligen inte fungerat på hela dagen. Nog för att SEB inte alltid ger perfekt rådgivning, men internetbanken verkar vara överlägsen. Speciellt när man jämför med skrapkodNordeas.

Själv genomskådade jag bedrägeribluffarna som drabbat Nordea för länge sedan: De enda som lämnade sina koder till bedragarna var personer som samarbetade med dessa. Bedragarna länsade kontona och samarbetspersonerna fick tillbaka alla pengar från Nordea.

Faktum är att jag mailade Nordea och delgav dem den åsikten. Såhär såg det ut:

Mitt mail:

----- Original Message -----
Sent: Friday, October 20, 2006
Subject: Privat-epost Nordea privat ovrigt


> Sender : Finanskvinnan
> Sent to : info@nordea.se
> Date : 10/20/2006
> ---
>
> ------- Uppgifter fran formular -------------------------
>
> name : Finanskvinnan
> message_title : Bedrägerierna
> message : Hej!
>
> Jag är inte kund hos er, men har följt utvecklingen med dessa bedragarmail med intresse (har även fått ett par själv). Idag läste jag på:
>
> http://aftonbladet.se/vss/ekonomi/story/0,2789,913428,00.html
>
> och tänkte för mig själv "men herregud, vem går på detta nu? efter så många varningar?". I och med att det dessutom är personer som uppenbarligen använder internet och mail känns det orimligt att de inte hört talas om bedragarbreven. Det som slog mig var att ni återigen sa "Vi ersätter alla kunder". Kan det inte vara så att de som går in på länken och förlorar pengar i dagsläget är personer som är i anknytning till bedragarna? D v s deras pengar går till bedragarna och sen får de tillbaka dem av er. Bara en tanke!
>
> Ps, dosorna som exempelvis SEB använder känns lite säkrare än er metod.
>
> Mvh
>
> Finanskvinnan

>
>

Jag fick ett svar som kändes lite standardiserat på något sätt:

____________________________

Hej Finanskvinnan

Tack för att du hör av dig.

Nordea har ett lika säkert system som de andra bankerna.

När bedragare försöker lura kunder vänder de sig mot den största banken med de flesta kunderna och det är Nordea. Därför utsätts Nordeas kunder i större utsträckning än andra bankkunder.

Det är mycket viktigt att känna till att Nordea aldrig efterfrågar kreditkortsnummer, koder eller annan känslig information via e-post eller telefon. På Nordeas hemsida kan du läsa mer om Internetsäkerhet. Det finns också en risk om du svarar på bedrägeri e-post att du kan få tillbaka virus eller så kallade trojaner.

Om du fått ett e-postmeddelande och klickat på länken i e-postmeddelandet, bör du uppdatera och köra ditt antivirusprogram.

Dessvärre kan vi inte förhindra sådan e-post, Nordea för inte något register över e-postadresser.

Med vänlig hälsning
Nordea Bank AB (publ)

C Andersson
____________________________

Undrar om Nordea bytt ut systemet med skrapkoder nu, eller om de planerar att göra det?

//Finanskvinnan

Börsras, tillfällighet eller bara början?

Det var sannerligen en deppig dag för alla snålbloggare och pengasamlare idag. -8,8% på Shanghaibörsen, och Stockholm följde efter.

P g a dagens börsras ligger mina fonder nu bara på +6,28% (största nedgången stod givetvis SEB Sverigefond II för). Det känns inte så ledsamt, eftersom jag gjort mig av med Kina för länge sedan och jag fortfarande ligger hyggligt plus. Dessutom passar det ganska bra då mitt månatliga fondsparande dras 28:e varje månad, ett datum jag valt med tanke på att det ofta är en liten uppgång precis vid lön.

Då återstår frågan om det är ett litet miniras och börsen återhämtar sig, eller om det kommer fortsätta och bli "the big one"? Jag tror (obs, jag gissar alltså bara och jag har säkert fel) att det kommer gå neråt eller stå still imorgon och att det börjar återhämta sig långsamt efter det, men utan att nå den fulla nivån innan raset (för Kina). Ett miniras alltså. Det stora tror jag kommer om 1-3 månader, men det är återigen bara spekulationer från min sida. Vad tror ni andra?

//Finanskvinnan

Snål dag i skolan

Idag hade jag med mig en wasa sandwich och en daim, och sparade på så sätt säkert 10:- jämfört med att köpa dem i skolan. Det är ganska tufft schema, så jag hinner nog inte skriva så mycket denna vecka. Idag har vi t ex fler sidor att läsa till imorgon än vad man rimligen kan hinna med. Tur att jag gillar att läsa.

//Finanskvinnan

Jag rådde rätt

Min sambo tackade mig idag. Kinafonden han hade sina pengar i har nu gått ner 8%, vilket inte gjorde något eftersom jag rådde honom att sälja sina andelar tidigare.

Han kanske borde läsa min blogg lite oftare?

//Finanskvinnan

Experterna talar

Eller några experter i alla fall:

2007 ska du satsa säkert

Eftersom de håller med mig tycker jag det låter vettigt.

//Finanskvinnan

En bra dag på börsen

Idag hade mina 100 teliaaktier gått upp och ligger nu på totalt 6200:- jämfört med 5900:- för 5 dagar sedan. Jag tror det är den högsta noteringen de haft sedan jag började följa kursen igen för något år sedan. Jag sa ju att det finns hopp!

Även fonderna tog ett skutt uppåt och ligger nu på ett genomsnittligt +9,2%. Jag kan förtydliga lite: När jag konstaterar att mina fonder ligger + eller -x% totalt så menar jag värdet i förhållande till vad jag lagt in i samtliga fonder. Inte börsens eller en enskild fonds upp- eller nedgång.

Månadsstartens sammanställning av tillgångar/utgifter kommer när SEB dragit av för de nya aktieobligationerna.

//Finanskvinnan

Billigare mat

Något som hjälper till att hålla nere våra matkostnader trots att vi inte snålar med dem är att vi sällan äter kött hemma. Vi är inte bra på att tillaga det, och det är ofta väldigt dyrt. Istället gör vi mat som inte innehåller kött från början (pannkakor, pasta med grönsaker, stekt haloumiost, potatisgratäng, grönsakslasagne, grönsakswok) och en del saker med köttsubstitut som quorn och sojafärs (typ tacos, vegebullar med potatis och sås, vegetariska burgare, vegetarisk färssås). Det senare är ganska dyrt men inte dyrare än ekologiskt kött av bra kvalitet vilket är vad vi skulle köpt annars.

På restaurang äter vi gärna kött båda två, men vi saknar det inte hemma.

//Finanskvinnan

Kurs hela veckan

Jag är på utbildning hela veckan. Det innebär att jag kommer studera hemma en del och inte ha samma tider som sambon. Om jag är själv brukar jag inte känna för att laga mat, med påföljden att jag blir skogstokig framåt 17-18 när sambostackaren kommer hem. För att förhindra det, och för att orka ta till mig undervisningen optimalt, har jag lagt dyra pengar på halvfabrikat såsom pajer och pizza. Köpte även på mig några chokladbitar och portionsyoggi som jag kan ta med till skolan.

Vanlig matlåda äter jag bara på jobbet, inte hemma. Tror det känns dumt att "slösa bort" matlådor genom att äta dem hemma eftersom jag faktiskt kan laga annan mat här, medan jag inte kan det- eller ens värma en vettig pizza- på jobbet.

//Finanskvinnan

Jag längtar tills jag blir miljonär

Inspirerad av den snålaste bloggaren av oss alla, miljonar, funderar jag på om jag verkligen inte ska spara lite mer. Jag kommer trots allt börja studera snart och då blir det inte mycket sparat.

Jag tänker mig att det känns oerhört skönt att veta att man är miljonär, d v s man har en miljon på banken i någon form som man kan ta ut i reda pengar. Jag tror jag får dela upp min väg dit i mer konkreta delmål.

Delmål 1:

-När jag får ett heltidsarbete igen efter avklarade studier (och då förhoppningsvis med bättre lön än den jag har idag) ska jag betala av hela studielånet.

Delmål 2:

-Summan av tillgångarna är 250 000:-

Delmål 3:

-Summan av tillgångarna är 500 000:-

Delmål 4:

-Summan av tillgångarna är 750 000:-

Delmål 5:

-Summan av tillgångarna är 1 000 000:-

Delmål 6:

-Summan av tillgångarna jag kan ta ut är efter skatt 1 000 000:- och jag är miljonär.

...och sen kommer jag nog vilja utveckla fler mål att uppnå, kan jag tänka mig.

Men när är man rik egentligen? När man har en miljon? När man kan leva på räntan av sitt kapital? Jag vet faktiskt inte.

//Finanskvinnan

Min budget


















Här är min budget i detalj. Kostnaderna är utslagna på genomsnitt/månad och de flesta hushållsutgifter delar jag och sambon lika, men han betalar ju mer hyra p g a högre lön. Vissa månader är dyrare än andra men då har jag pengar kvar från de billigare månaderna eller på buffertkontot. I budgeten står restaurangmat, kläder/smink, och övriga utgifter- såsom inredning, presenter etc- högt (enligt mig) eftersom jag bestämt att jag får handla sådant om jag vill. De posterna brukar dock kosta mindre varje månad eftersom jag inte vill.

Jag kan tillägga att jag har gått ner i lön 500:-/månad på mitt nya jobb, men det uppvägs med fri träning och lite andra förmåner såsom att jag kan jobba extra om jag behöver medan jag studerar. Jag får då ut ca 13 000/månad.

//Finanskvinnan

Fondbyte?

En anonym som kommenterade ett tidigare inlägg påpekade att jag borde byta fonder till sådana med fyra och fem i morningstarrating istället för tre. Det borde jag nog göra också... Men nu är jag ju inne i en sådan super safe-period i sparandet. Jag tror verkligen de fonderna jag har kommer stå sig bra framöver, och jag är osugen på att byta. Samma person påpekade också att det är billigare att ha fonder hos Avanza och Nordnet. Någon som kan förklara exakt vad som är billigare med dem? Skulle det bli krångligare när de inte går genom min bank? Blir det någon skillnad när man deklarerar? En bekant sa att man inte betalar skatt för vinst genom fondbyten när man har Avanza men det låter inte rimligt tycker jag.

Jag kommer säkert byta inom en snar framtid, men inväntar lite nedgång först så jag kan satsa mer.

//Finanskvinnan

Bil eller ej?

Snåljåpen skriver om att han och hans respektive inte har bil nu, men har haft tidigare. De sparar en massa pengar på att inte ha det längre naturligtvis.

Vi har inte - och vill inte ha bil - eftersom vi inte behöver det. Det känns även förkastligt ur miljösynpunkt, såvida man inte väljer en miljövänlig variant. Jag tror dock det finns bättre alternativ än dagens att uppfinna, så mitt tips för miljövännen är att avvakta lagstiftning och utveckling i minst 5 år. Sen kanske vi har ett alternativ som är hyfsat i pris och miljövänligt på riktigt. Faktum är att det inte alls låter orimligt att bensinbilar blir helt förbjudna i Sverige eller EU inom några år, så det kan t o m vara en usel investering att köpa en sådan nu.

Jag är väl medveten om att bil är ett måste på landsbygden där man kanske måste resa långt för att jobba och handla. Eller för att barnen ska kunna träffa vänner. Där skaffar man såvitt jag förstått också körkort så fort man fyllt 18. Av de yngre stockholmarna i min bekantskapskrets är det ganska få som har körkort, faktiskt, jämfört med de som kommer från mindre orter. Det är väl något för dyrt för att bara okynnesta när man vet att man (oftast) har en superb kollektivtrafik som går i princip vart som helst att tillgå, och det dessutom är ett helsicke att få parkeringsplats. Visst är bil bekvämt men det är dyrt och opraktiskt när man lever i en storstad.

Som jag berättat cyklar jag när det är varmt och det är inte bara ekonomiskt utan även härligt jämfört med att trängas på t-banan.

Min uppfattning om bilism i Sverige är ändå att det är väldigt vanligt att man har bil. Lustigt, med tanke på att det i Snåljåpens fall med tidigare bil kostade ca 4000:- per månad. Och att Privata Affärer inte tycker det är rimligt att spara mer än 2999:- per månad. Undrar hur den ekvationen går ihop?

En engelsman jag känner kan inte tänka sig att vara utan bil eftersom "having a car in the garage is the ultimate freedom". Jag håller inte med alls, utan tycker att bil är ett onödigt ont för alla som har vettig kollektivtrafik i närheten. Man kan alltid hyra bil om man behöver, och rent-a-wreck är ett prisvärt alternativ i det fallet. Sen bjuder jag på ett utmärkt spartips också: Hertz erbjuder bilar gratis om man kör dem tillbaka från fel till rätt station. Man kan kolla vilka sträckor som erbjuds här.

//Finanskvinnan

Dyr men värd helg

Nu är jag tillbaka från min weekend, och jag har haft det jättebra. Dyrt (ungefär 3500:- för oss båda) men värt pengarna. Jag sparade min vana trogen in några kronor genom att köpa godis, läsk i glasflaskor och snacks på mataffären innan vi åkte. Det var bra att ha när vi tittade på melodifestivalen på kvällen, och mycket billigare än att köpa i receptionen.

//Finanskvinnan

Rekordlåg telefonräkning denna månad

Jag får avisering via sms för hur mycket som dras via autogirot varje månad. Denna månad hade jag bara ringt för 75:- vilket måste vara rekordlågt. Bra jobbat av mig!

//Finanskvinnan

Människans psykologi och att investera

Jag bläddrade lite i mina psykologiböcker och påmindes om en teori om subjektivt värde. Om jag inte minns helt fel innebär det att vi tillskriver summor ett stort subjektivt värde trots att de egentligen är små. Det handlar även om att människor gärna tar risken att förlora (exempelvis genom att köpa lotter) men ogärna chansen att vinna genom att investera även om det är en säker vinst. Vi föredrar också att vinna små summor ofta, men att förlora i större summor på en gång.

En annan intressant aspekt är hur vi värderar risker på fel sätt. "Gambler's fallacy" är tendensen att tro att ett slumpmässigt mönster är mer sannolikt, exempelvis genom en roulettekula som stannat på svart ett antal gånger i rad. Där tror vi felaktigt att den kommer stanna på röd snarare än svart vid nästa spel. Det förutsätter att roulettekulan har ett minne och en vilja att skapa ett slumpmässigt mönster, något den inte har. Alltså är sannolikheten att den stannar på svart lika stor som röd.

Klart intressant ur investeringssynpunkt... Givetvis är inte börsens upp- eller nedgång slumpmässig utan beror på en massa saker i samspel, men ändå. Just för trading känns "gambler's fallacy" ganska relevant.

//Finanskvinnan

Finanskvinnan åker bort

Jag åker nu iväg på weekend, så det blir dåligt med uppdateringar idag och imorgon.

//Finanskvinnan

Billiga nöjen

Jag har turen att ofta snubbla över gratis nöjen vilket säkert bidrar till att jag inte upplever mig leva snålt trots att jag gör av med lite pengar. Senaste tiden har jag exempelvis varit på bio gratis, samt varit på en mycket fin restaurang gratis. Jag hoppar också ofta på möten och kurser som hålls av olika föreningar jag är med i, speciellt via facket. Det är alltid lärorikt, man brukar få mat och de andra som är med är bra kontakter och intressanta att prata med. Jag rekommenderar det.

//Finanskvinnan

Angående att det inte går att prata pengar hursomhelst

Jag gjorde den lilla uträkningen här för att se när jag blir miljonär egentligen. Jag satte 15 års spartid och 5% avkastning. Jag fick det här svaret:

"Så här mycket behöver du spara varje månad för att uppnå målet: 3741 kr/mån

Den som spar, han har! Har du råd att spara så här mycket är du att gratulera. Tänk dock på att unna dig lite av livets goda.

Lycka till med ditt sparande.
"

Först tänkte jag att de skrev "är du att gratulera" på alla svar bara för att vara uppmuntrande, men så var icke fallet. En snabb undersökning gav att de lägger till det så fort summan överstiger 3 000:-, vilket förvånar mig. 3 000:- känns sannerligen inte som en ouppnåelig sparsumma för många i Sverige idag, även om jag förstår att ensamstående föräldrar/sjukskrivna/arbetslösa kanske inte kan spara så mycket. Framförallt borde det inte vara något problem för Privata Affärer:s läsekrets. Och vad är dealen med "den som spar han har"? Så få sparsamma kvinnor kan det inte finnas.

Problemet måste vara att det råder missuppfattningar kring att det ger orimliga uppoffringar i konsumtion mätt att lägga undan pengar. Att det då leder till någon slags misär eller personlig olycka. Egentligen är det ju tvärtom: tryggheten ett sparkapital ger är inte mätbar med den ytliga och flyktiga lycka prylar kan skänka. Pengar är inte nyckeln till lycka, men prylar är det ännu mindre.

En vän har f ö gjort ett eget program till mig i vilket man lägger in startkapital, ränta, månadssparande och mål och så ser man hur mycket man har i början på varje år fram till målsumman. Det är bättre, men så får man inga förminskande kommentarer eller blir diskriminerad när man använder det heller.

//Finanskvinnan

När vanliga människor pratar börs...

Då är kraschen nära. Så påstås det i alla fall, och jag tror på det. På Miljardärens blogg påpekade någon att pengabloggboomen är en indikation på att nedgång är i antågande. Jag håller med, men tycker samtidigt inte att man kan förutsätta att alla bloggare som dykt upp nu är nya i gamet och "vanliga människor". Det kan mycket väl vara personer som tradat i 10 år men kanske inte haft intresse av att börja blogga tidigare.

Ursprungsinlägget Miljardären skrev handlade även om att det är roligt att hitta andra med samma intresse, i det här fallet att tjäna pengar/bli rik. Det är ett intresse som inte är helt okomplicerat att diskutera med vänner och bekanta. Folk kan ofta bli chockade och förolämpade av att höra hur mycket pengar som går att spara på en medellön. Det är stötande att sikta högre än andra eftersom det ger signalen "jag gör något bättre än dig, alltså är jag bättre". Om jag säger jantelagen vet vi nog alla vad jag pratar om.

Om jag tar mitt eget sparande som exempel, alltså 5500:- per månad av nettolönen 14 000:-, så får jag kommentarer som "men vaddå, man måste ju leva också" och "livet är inte värt att leva om man inte unnar sig att ha roligt" när jag berättar om det. Förklarar jag då att det jag tycker är roligt gör jag hela tiden- lär mig nya saker om investerande, umgås med min familj, äter gott, tittar på roliga tv-program- och ändå får pengar över blir det dålig stämning. Därför låter jag bli att prata om min privatekonomi med vänner.

Jag känner redan nu att det är befriande med ett forum där det är ok att vara snål och tänka på pengar hela tiden. Jag får prata hur mycket som helst om pengar utan att någon tar illa upp. Det är även härligt med alla likasinnade som ofta hjälper och ger värdefull input genom sina reflektioner. Och det är härligt att upptäcka att det är skönt att man inte känner dessa likasinnade IRL, eftersom jämförelser och avundsjuka oundvikligen då skulle uppstå.

//Finanskvinnan

Tobak

En av de saker som är allra minst värd pengarna det kostar är tobak, speciellt i form av ciggaretter. Tobaksbolagen kvalar helt klart in på ondskelistan.

Det kostar sjukt mycket och ger väldigt lite, utöver att det skadar brukaren och andra. Jag är glad att rökningen gått nedåt på senare år och blir alltid lite förvånad när jag ser människor på stan röka numer. Rökning förknippar jag med hemlösa/ missbrukande/ fattiga/ outbildade/ desperata människor. Förstår inte att inte alla gör det.

//Finanskvinnan

Att köpa eller inte köpa bostad

Priserna i Stockholm är mer än avskräckande. Mäklarna har ingen skam i kroppen och det är ren terror att gå på visning efter visning där man drömmer om hur lägenheten är att bo i för att sedan tas ner på jorden igen via budgivning som ökar priset med 50%. Trots detta smyger sig köpsugen på lite då och då i vårt hushåll.

Det finns fördelar med att ha en bostadsrätt, och de vanligaste som brukar nämnas är "man betalar till sig själv", "man har frihet att göra vad man vill med lägenheten" och "det är en investering". Av dessa köper jag egentligen bara den mellersta, med tanke på att många idag väljer att bara betala ränta till banken- och inte amortera- vilket inte direkt är min definition av att betala till sig själv. En investering, jovisst. Men kanske på 20 års sikt om man har otur. Jag tycker f ö inte att investeringsläget är det allra viktigaste när det gäller den egna bostaden men det är klart det inte skadar om man tjänar en hacka.

För egen del är nog det som lockar mest med att äga sitt boende att man har större valfrihet. Man får faktiskt välja det som är bäst när man köper det, och kan ha väldigt specifika krav på läge. Har man dessutom inga lån är det billigt boende jämfört med hyresrätt.

Tror jag att priserna kommer gå ner? Njae. När räntan höjs kommer de förmodligen att sjunka lite grann, kanske till förra eller förrförra årets prisnivå. Men tyvärr är det inte så att det måste bli låga priser igen bara för att det varit det tidigare. Den typen av kosmisk rättvisa existerar inte. Jämför man med priserna i andra storstäder är det ofta anmärkningsvärt mycket dyrare än priserna här. Villor nära stan tror jag inte går ner så mycket eftersom efterfrågan är enorm, och möjligheten att bygga fler liten. Bostadsrätter ploppar det däremot upp nya hela tiden.

Det som möjligen kan hända är att villatrenden vänder: innerstadsföräldrarna vill kanske inte ha radonhus med mexitegelfasad hellre än att stanna kvar i stan eller välja stora förortslägenheter med uteplats istället framöver. Det är faktiskt ett inte helt orimligt scenario. Jag tycker att villahysterin som råder idag har vissa likheter med gröna vågen på 70-talet, även om det är mer kapital och mindre hippie över dagens version. När jag tänker på saken tror jag en viktig faktor för familjerna som flyr innerstan är den dåliga luften och miljön. Med biltullarna och andra åtgärder för att förbättra miljön (exempelvis lagstiftning för att förbjuda gamla miljöfarliga bilar) kommer detta inte längre att vara ett lika stort problem.

Om det blir en bostadsrätt i framtiden tror jag ett bra eller åtminstone bättre köpläge är om 1-3 år. Dels borde det ha blivit räntehöjningar som minskar folks förmåga att låna hur mycket som helst. Dels borde det då märkas att ombildade hyresrätter kommit ut på marknaden, och summan av kardemumman blir att tillgången är större än idag medan efterfrågan är något mindre.

Den som har skuld är inte fri, brukar det ju sägas. En folkhemsmentalitet som är väldigt stark i mina mor- och farföräldrars generation och ett tankesätt även jag präglats av. Vad det gäller bostad räknar jag med att behöva låna i något skede av livet. Jag räknar även med att kunna betala igen lånet- ett tydligen ovanligt mål idag.

//Finanskvinnan

Kontroll vs börsen

Naturligtvis ligger det mig i fatet att jag (trots allt, men till mindre del numer) är kontrollfreak när det gäller mina investeringar på börsen. Mitt okunniga hattande fram och tillbaka mellan olika fonder tidigare beror mycket på att jag inte kunde hantera förluster. Jag hade inte tålamod att vänta ut fonden, och snitta ner (visst kan man säga så om fonder också?) via månadssparandet tills det vände.

Nu har jag ju redan vidtagit vissa säkerhetsåtgärder för att minska framtida förlust vid raset, men känner att det är lite dumt. Man måste ta risker för att vinna stort. Ska jag börja trada MÅSTE jag lära mig hantera både stora risker och stora förluster. Samtidigt räknas varje krona i vinst. Jag får helt enkelt vara nöjd med att vara säker medan jag lär mig mer, men framförallt måste jag våga följa min strategi och satsa pengarna på sparkontot när börsen faller.

Appropå kontrollfreak får jag lite hjärnblödning av att jag inte kan ändra labeln "skulder" så att den har stor begynnelsebokstav. Någon som har tips på hur det kan åtgärdas?

//Finanskvinnan

Lönedag

Idag kom lönen. Som vanligt hade jag pengar kvar, och faktiskt ovanligt mycket. Faktum är att jag, med undantag för en dragen räkning från Jusek på 100:-, hade kvar allt som syns på den lilla bilden med mina olika konton från tidigare i veckan.

Det är ofta så att jag inte spenderar pengar på flera dagar, eftersom jag har matlåda, men det beror också på att eventuella matinköp handlas på det gemensamma kortet.

Sen kanske man kan fråga sig hur denna månad- årets kanske fattigaste- kunnat vara extra lukrativ för mig och det kan även förklaras av att jag fick kontanter i julklapp. När jag handlat något tidigare har jag använt dessa eller presentkort.

Fonderna tickar på, ett steg bakåt och två framåt kan man säga. En av mina fonder som jag tycker funkat bra på sista tiden är SEB Trygg placeringsfond. Den går betydligt bättre än mina tidigare trygga fonder som ökade typ 1% per år. Denna är väl inte riktigt lika "riskfri" dock.

//Finanskvinnan

Vad tycker jag om resor egentligen?

Linnea frågade i en kommentar hur jag ställer mig till resor. Jag var tvungen att tänka till lite och kan nu konstatera följande:

-Jag tycker att det är jätteviktigt att komma bort ibland, att kunna koppla av och ladda om batterierna. Speciellt om man är i ett förhållande, eftersom en slitig vardag kan göra att själva relationen också blir grå och trist annars. Detta gör man på ett bra sätt genom att resa, och därför reser jag själv iväg och lägger gärna lite pengar på det, men det är otänkbart för mig att betala 30 000:- för en lyxresa till Seychellerna. En liten weekend inom landet på trevligt hotell är däremot mycket värt för just mig.

-Jag tycker att det är lika viktigt med nya intryck och kunskaper för att inte stagnera. Detta kan man få via resor, men även från andra håll (seminarium, böcker, tv med mera) och jag föredrar personligen "andra håll" för denna funktion.

Jag själv är egentligen inte särskilt förtjust i själva resandet i sig, men uppskattar en bra upplevelse. Jag föredrar bekvämt boende, god mat och planering framför backpacking. En resa kan för mig vara rolig och värd pengarna, men som sagt inget jag lägger jättemycket pengar på och sparar till i ett år.

Jag har rest mycket som vuxen, inte alls som barn. Jag har varit i de flesta länder i Europa, hela Norden, lite Afrika, lite USA. Resorna har ofta varit "i affärer" på ett eller annat sätt, men även som semester. USA är nog faktiskt favoritresan hittills.

Jag förstår att andra längtar efter att resa, och är beredda att lägga mycket pengar på det. Om det är värt pengarna eller inte måste var och en bedöma eftersom det handlar om hur mycket den enskilda personen får ut av resan jämfört med kostnaden.

//Finanskvinnan

Aktier

Jag läste en så himla bra lista över "38 steg för att kanske bli en framgångsrik trader" på bloggen Ekonomiskt Oberoende. Jag är glad att jag vet att mina kunskaper inte räcker till för aktier ännu, men jag blir sugen på att prova i framtiden.

//Finanskvinnan

Skolgång och prao

Med anledning av Leijonborgs debattartikel om att höja betygsvärdet för språk och matematik- i jämförelse med flumämnena eleverna av idag tydligen kan välja istället- kom jag att tänka på min egen skolgång. Jag minns den med glädje, speciellt gymnasiet, och känner att jag utnyttjat tiden på ett bra sätt. Jag är bland annat mycket nöjd med mina betyg, även om det jag främst konkurrerar med för att komma in på högskolan är mitt högskoleprovsresultat.

Något jag inte riktigt förstått poängen med varken nu eller då är fenomenet prao. Är det verkligen vettigt att 11-15-åringar skickas ut till företag där de får slita hårt utan betalning? Och vilken vinst får företagen, som potentiellt tar emot ett barn som inte är det minsta intresserat av att hjälpa till? Jag kan inte säga att mina upplevelser av prao gett mig någon större inblick i arbetslivet. Möjligen ledde de till att jag inte ville bli vuxen och jobba alls för en stund.

Idag är det flera kommuner som avskaffat prao, då det faktiskt inte ger så mycket. Eleverna får ingen erfarenhet att ta med sig och lär sig inget om hur arbetslivet fungerar. Att ett problem skulle vara att arbetsplatserna är datoriserade, som wikipedia påstår, håller jag däremot inte med om. 11-åringar förstår antagligen datorerna bättre än 40+:arna bakom dem.

På 60- och 70-talet kanske ett syfte med prao var att visa eleverna hur det är att jobba och det var bra för eleverna att se det då många valde att inte fortsätta till gymnasiet. Idag tycker jag inte att det är någon större poäng med prao.

//Finanskvinnan

Skippa hemtelefonen

Fler och fler ur min generation låter helt enkelt bli att skaffa hemtelefon. De/vi nöjer oss med mobilen, vilken ger flexibilitet i åtkomst åt båda håll. Man kan välja att stänga av en mobiltelefon, och man kan välja att ha den med när man inte är hemma. Prismässigt är mobilen inte särskilt dyr att ringa med, men något dyrare att ringa till om man inte har samma abbonnemang som den man ringer till.

Jag sparar många kronor på att inte ha hemtelefon och är dessutom nöjd och glad över att slippa prata med telefonförsäljare och andra som tror att man är 0k att störa bara för att det är billigt.

Det finns några fall där fast telefon är att rekommendera: om man inte kan få bredband på annat sätt än via telefonjacket, i barnfamiljer och i företag. Det är trots allt inte nyttigt att prata i mobil flera timmar per dag.

Företag är också nyckeln till min tro på Telias framtid. De har redan utvecklat en helt genial s k virtuell telefonväxel, och jag tror att ett avvecklande av tariffer per minut och samtal är nära förestående. Skype är ju annars en bra lösning på höga telefonikostnader.

//Finanskvinnan

Räntehöjning

Sparpengarna som ligger i mitt SveaDirektkonto förräntar sig numer (sedan igår faktiskt) med 3,75%. Inte illa!

//Finanskvinnan

Jag som så gärna vill jobba

De flesta andra bloggare jag följer vill inte jobba, utan kunna leva på sitt kapital (ja, avkastningen på det då förstås). Jag har respekt för det, men förstår samtidigt inte hur det inte kan finnas något i hela världen man är nog intresserad av för att kunna tänka sig att jobba med. Vill man bara hålla på med investeringar kan man ju jobba som fondförvaltare. Vill man bara hålla på med modellflygplan kan man starta en hobbybutik.

Jag skulle nog bli galen om jag inte jobbade. Men samtidigt är det är ju det som är så härligt med att ha pengar: att man kan välja hur mycket man vill jobba. 8-17 varje dag resten av livet är en deprimerande vision, det håller jag med om.

//Finanskvinnan

En ny dag

Snabbskummade DI på jobbet och noterade att det är mycket diskussion om ICA nu. Det låter vettigt att ICA tar åt sig av kritiken, småföretagen ska inte gå under för att ICA ska få låga priser. Men å andra sidan, varför ska Kulldorff behöva sluta? Det kan ju inte vara en för honom unik idé att sätta hårda krav på underleverantörer för att pressa priserna. Jag kan inte tänka mig att ledningen på ICA hör hans presentation och utbrister "Krav på leverantörerna för att få ner priset? Hrmm... det låter galet, men vi provar!".

Det låter som att Kulldorf skulle kunna göra nytta hos SL istället, där kan vi snacka om att hårda krav på underleverantörerna skulle kunna komma väl till pass.

Problematiken blir tydlig när man inser att företagen som tillverkar ICAs "egna varor" samtidigt försöker tillverka egna, och att priserna på ICAs saker måste vara betydligt billigare fast tillvägagångssättet är detsamma. Företagen konkurrerar alltså med sig själva i syftet att slå ut det egna varumärket och stärka varumärket ICA. Ett varumärke som inte är knutet till en viss producent, utan när som helst kan börja tillverkas av andra.

//Finanskvinnan

En märklig syn på ekonomi

Detta utspelade sig för några månader sedan. Jag träffade på ett kommunalt färdmedel en salongsberusad person i min egen ålder, som av någon anledning började prata med mig. Vi pratade om vart vi bor och så vidare, och h*n berättade om sin märkliga bostadskarriär.

H*n lyckades till en början övertala banken att få låna ett par hundra tusen för att köpa en liten lägenhet trots att h*n studerade. Senare hade h*n, genom att betala i tid, lyckats bygga upp "ett förtroende" och fick ta lån på 800 000:- för en stor nybyggd lägenhet med hög avgift. Detta berättade personen med stolthet i rösten, för att därefter bli lite nedslagen och förklara att h*n nu skulle vara tvungen att sälja igen eftersom pengarna inte räckte till.

Jag frågade varför h*n inte tog en studentbostad under studierna istället, eller satsade på en hyresrätt. Personen verkade inte förstå skillnaden mellan hyres- och bostadsrätt och sa att det "inte fanns några studentlägenheter".

Där har vi en hopplöst idiotisk investering. Att tigga sig till att få låna mer än man kan betala tillbaka, och inte undersöka andra alternativ när det man tänkt ta är uppenbart dåligt.

Jag hoppas att det löste sig för personen och att den nu har ett boende den har råd med.

//Finanskvinnan

Så här ofta kommer jag inte uppdatera jämt

Idag har jag varit hemma från jobbet p g a olika anledningar, därför har jag skrivit så mycket. Jag har funderat på bloggen ett par veckor nu men inte velat sprida länken förrän jag faktiskt haft något att säga till de som läser. Nu verkar det vara ordnat, konstaterar jag.

//Finanskvinnan

Det här med a-kassan

Visst är det så att arbetsavdraget kompenserar den höjda a-kassan för mig, men samtidigt är det läge att fundera lite på hur jag ska göra. I och med att jag kommer arbeta heltid fram till höstterminens början och därefter studera i minst 2,5 år kommer inte löna sig att vara med i a-kassan nu heller.

De nya reglerna tillåter inte längre att studenter får a-kassa om de ej får sommarjobb (vilket jag tycker är jättebra, faktiskt). Alltså är det regeln som idag säger att man får hoppa över studietid upp till 5 år om man blir arbetslös efter avslutade studier som kanske är aktuell i mitt fall. Det är bara det att ingen garanti finns att regeln fortfarande gäller när jag är klar. Det är helt klart inte möjligt för mig att betala a-kassa under själva studierna i vilket fall.

Om jag är säker på att jag inte blir av med jobbet innan höstterminens början kan jag lika gärna gå ur a-kassan nu och spara ett par tusen på det. Men hur vet man det? Jag kommer byta jobb jättesnart, men får det nya som en visstidsanställning vilket innebär små möjligheter för arbetsgivaren att säga upp mig. Jag tror jag gör så att jag går ur, så snart det nya kontraktet är påskrivet. Tids nog blir det obligatoriskt, även om jag hoppas att det inte gäller studenter.

Facket kommer jag däremot stanna kvar i, och jag välkomnar den nya möjligheten att enbart vara med där. Lite konstigt känns det att besluta om att ställa sig utanför systemet men jag är ju ändå inte med senare. A-kassan har alltid varit en självklarhet för mig tidigare.

//Finanskvinnan

Sambon fyller år

Jag har beställt en present till min sambo som fyller år nästa månad. Jag är inte intresserad av att spara pengar på honom, utan köpte det jag ville ge honom och jag tror han uppskattar. Jag har varit extremt sparsam denna månaden, så det innebar inte att jag behövde ta från buffertkontot för att ha råd. Däremot kom jag på genidraget att söka på företagsnamnet+ rabattkod, då de hade en ruta för en sådan kod, och hittade en sida som sammanställt en massa online-rabatter. Tack vare det fick jag gratis frakt! Ett bra tips om företaget man inte handlar från har studentrabatt (förutsatt att man själv är behörig att utnyttja en eventuell sådan, såklart).

//Finanskvinnan

Stock trading per tv-spel

I Japan är nästa speltrend tradingsimulatorer. Det finns två olika till Nintendo DS: Kabu Trader Shun och Kabutore. Det kanske kan vara något för mig!

//Finanskvinnan

The Other Guy Blinked

En av mina favoritböcker sedan länge, en sådan jag läser om och om igen, är "The Other Guy Blinked: How Pepsi Won the Cola Wars" av Roger Enrico. Den skrevs när han ganska nyligen blivit VD för Pepsi USA och handlar om hur Pepsi faktiskt började knappa in på Coca Cola under sent 70-tal och 80-talet. Det är en fascinerande historia som kan lära ut både det ena och det andra om läsktillverkning, marknadsföring, konkurrens och lite annat matnyttigt. Av någon anledning blir man dessutom sugen på Pepsi ganska ofta när man läser den.

Roger Enrico är (nu gissar jag bara!) förmodligen inte den enda företagsledaren som skrivit en berättelse om sitt liv, men jag är tveksam till att alla är lika underhållande. Här kan man köpa den på svenska för en billig peng:

http://www.bokborsen.se/Roger+Enrico-begagnad-bok-till-salu2996792.htm

Roger Enrico skriver f ö att han, liksom många andra företagsledare, är intresserad av krigshistoria och strategier. Jag undrar om morgondagens företagsledare kommer följa i deras fotspår, eller om de helt enkelt nöjer sig med att titta på "The Apprentice" på tv.

//Finanskvinnan

Mål och framtid

Jag har tidigare berättat att jag kommer börja studera. Jag är mycket nöjd med mitt val, och ser fram emot såväl intressant studietid som utmanande arbetsuppgifter efteråt. När jag valde utbildningen tog jag hänsyn till huruvida den var internationellt gångbar, och det är den.

Hur ser då min framtid ut? Vad det gäller sparandet kommer det ju av naturliga skäl att läggas på is under studietiden. Förhoppningsvis kommer jag igen med dubbel styrka när jag väl är klar, och målet med sparandet är väl i första hand den klassiska miljonen (jag ser den inte komma innan jag är 30 dock). Men mitt första delmål efter avslutad utbildning är helt klart att betala av mitt studielån, även om det kan vara en sämre affär än att ha det kvar. Jag är inte helt förtjust i systemet med CSN, kan jag avslöja.

Ett bra jobb jag är intresserad av, och som ger bra karriärmöjligheter, är hur som helst viktigare än reda pengar på banken för mig. Jag tror absolut att jag kommer att vilja jobba till 60-årsåldern i någon form. Det jag vill ha den ekonomiska säkerheten till är att kunna köpa ett boende vid behov (utan lån då) och att ha friheten att starta eget om jag vill. Det sistnämnda är helt klart något jag tror att jag kommer vilja satsa på under någon period av livet, inte minst om vi flyttar utomlands.

//Finanskvinnan

Gemensam ekonomi eller ej?

Jag och min sambo har bott ihop ganska länge. Han är färdigutbildad, har ganska stora besparingar, och högre lön än mig. Vi har valt att inte ha gemensam ekonomi i dagsläget, däremot har vi som jag tidigare nämnt två gemensamma konton. Det ena sätter han in 1000:- per månad på, och jag 500:-. Det är för resor etc. Det andra är för mat och andra vardagsutgifter och är kopplat till två visa-kort.

Vad det gäller hyra och boendekostnader betalar han 1000:- mer än jag per månad, och det är en lösning vi båda är nöjda med. Medan han slutförde sina studier betalade jag så mycket jag kunde för honom, och han kommer så länge han känner för det betala för mig under mina studier.

När vi gifter oss om några år kommer vi att ha gemensam ekonomi (jag kommer då att vara färdigutbildad och våra villkor mer lika), men sparpengarna var och en tar med sig in i äktenskapet kommer även fortsättningsvis vara enskild egendom.

Det viktiga är att pengar aldrig blir ett problem i förhållandet. Man kan inte ha helt olika livsstilar om det medför att den ena känner sig orättvist behandlad. Lösningen vi har idag fungerar perfekt för oss, och vi pratar om ekonomin så fort något problem verkar uppstå. Dock kan jag längta efter att allt bara är vårt, det känns som att det är något enklare. Skulle vi inte ha samma värderingar vad det gäller att spara hade det inte varit ett alternativ, men nu har vi det som tur är.

//Finanskvinnan

Vad som är värt/ovärt att lägga pengar på

Jag tror inte jag är helt fel ute om jag säger att kvinnor ofta shoppar mer än män. Kanske handlar det om uppfostran, eller så kan det ha något att göra med att kvinnor upplever sig ha hårdare krav på hur de ser ut alternativt hur deras hem framstår. Jag läste någonstans att femininitet skapas av olika attribut, medan maskulinitet "bara finns där". Huruvida det stämmer eller ej ska jag inte spekulera i, men en sak är säker: JAG har shoppat mycket. Min mamma shoppar mycket. Mina kvinnliga släktingar shoppar.

I en annan av dessa bloggar som handlar om hur man sparar och tjänar pengar läste jag att man kanske shoppar för att inte känna sig så fattig. Trots att resultatet blir att man känner sig fattig och blir fattig. Men om man vet att man får köpa precis vad man vill- förutsatt att man verkligen vill ha det- så uppstår inte det där behovet av att visa att man kan köpa. Detta är en teori jag verkligen "köper", och just så var det antagligen för mig när mitt behov av att handla försvann. Jag behövde helt plötsligt inte längre köpa något varje vecka, och jag slängde mina postorderkataloger/lät bli att gå in på e-bay hela tiden (vi vet nog alla att det inte blir så bra när det väl kommer ändå, eller hur?).

Det jag tycker är värt att lägga pengar på, för mig, är:

*Hemmet. Här spenderar man oerhört mycket tid, och det ska vara varje persons fristad. Här bör man unna sig bekväma möbler och även saker som är en fröjd för ögat. Man ska tycka att det är roligt att gå hem från jobbet också, inte bara att gå till det, för att må bra.

*Smink (jag använder inte så mycket eller ofta, men jag vet hur jag använder det för att få det riktigt bra).

*Kläder av bra kvalitet.

*Mat. Den behöver inte vara supernyttig, men av god kvalitet och gärna närproducerad/ekologisk. Tänk på kroppen som ett kapital att förvalta på bästa sätt. Laga ofta mat själv- skippa halvfabrikat. Men enligt mig kan man också unna sig att gå på riktigt fin restaurang någon gång ibland.

*Saker för att glädja/hjälpa andra, såsom presenter. Det är aldrig värt pengarna man sparar att få rykte som snål mot vänner och släkt.

*Saker som sparar tid. Diskmaskinen kanske kostar några tusen, men vad är din tid värd? Här kan städhjälp kvalificera sig, men inte för mig som tjänar relativt lite och har relativt lite städning (plus att vi givetvis delar på det som ska göras).

*TV-licens. Jag personligen tycker TV-licensen är värd pengarna. Och även om jag inte tyckt det hade jag betalat, eftersom det kan orsaka värre skada att låta bli (något vi alla sett exempel på nyligen) än den lilla ekonomiska förlusten när man betalar.

*Kollektivtrafik. Exakt samma argument som ovan. Men jag cyklar när temperaturen tillåter, och sparar in på busskortet då.

*Husdjur. De berikar livet. Givetvis innebär det att man inte tjänar något på att snåla in med billig mat eller för få veterinärbesök också.

*Hälsa. Motion ska man unna sig, även om det kostar lite med träningskort och redskap. Läkarbesök och tandläkarbesök kostar i princip mer ju längre man skjuter på det, både i pengar och hälsa.

Det jag tycker är ovärt att lägga pengar på, för mig, är:

*Böcker. Låna på biblioteket istället, om det inte är böcker du verkligen älskar och vet att du kommer läsa om och om igen.

*Att samla på saker. Det gör ingen lyckligare, egentligen, att ha 10 000 kapsyler. Eller för den delen jättedyra skivor, eller fabergeägg.

*Att shoppa saker för att man vill shoppa istället för att man verkligen vill ha och behöver saker.

*Luncher på restaurang av medioker smak och kvalitet.

*Kurser i saker man kan lära sig själv.

*Billiga och dåliga saker.

*Saker som inte har något bestående värde. Exempelvis: gifter du dig har bröllopsmiddagen för 50 personer inget bestående värde, medan ringar och eventuellt foton kan ha det.

*Postorder, TV-shop och e-bay.

*Statusprylar såsom "finservis" som tar upp plats och aldrig används. Huvva, sånt avskyr jag verkligen.

Sen har vi saker som inte bara är ovärda pengar, utan även kvalificerar sig för ondskelistan (företeelser vilkas syfte uppenbart är att tjäna pengar på människors olycka/förstöra människors liv):

*Nätpoker. Vissa vinner. De flesta förlorar. Några tar livet av sig vid 20 års ålder efter att ha förlorat allt.

*S k snabblån utan säkerhet med skyhöga räntor. Att folk är beredda att låna pengar för att köpa en ny platt-TV är idiotiskt. Men att det finns institut som lånar ut pengar till dem, trots att de uppenbart kommer få problem att betala tillbaka, är värre.

Vad tycker du är värt/ovärt pengarna?

//Finanskvinnan

Min strategi än så länge

Jag kanske ska börja med att tala om att jag håller mig uppdaterad genom att läsa Dagens Industri varje dag, och skummar även dagstidningarna på nätet. Jag läser även en del bloggar (däribland "Att bli rik", "Hur jag blev rik", "Miljonär innan 30", "Snåljåpens väg till rikedom" och "Min första miljard") och jag är medlem på Aktieguiden vilken jag dock inte är helt nöjd med än så länge.

Mitt sparande är nu uppdelat på en månatlig överföring till fondkontot på 3 000:-, samt en månatlig överföring till SveaDirekt på 2 000:- (utöver överföringen på 500:- till semesterkontot). Jag tjänar 18 500:- per månad och får ut ungefär 14 000:- efter skatt. Jag lever gott, och snålar inte in på något som jag upplever det.

Den genomsnittliga kostnaden för mig (mat, boende, försäkringar, el, fack+a-kassa, tv, bredband, busskort, övrigt) per månad är 8 200:-. Det innebär att jag med mitt sparande på totalt 5 500:- borde gå plus ett par hundra i månaden, och det stämmer bra med verkligheten.

Jag började förra veckan se över mina fonder. Jag hade då latinamerikafonder och även asienfonder, vilka jag sålde av. Båda hade gett god avkastning men jag tror inte starkt på asien längre och latinamerika känner jag inte till bra nog för att bedöma som en vettig långsiktig investering. Den senare har dock gått väldigt bra, så jag gjorde en hyfsad vinst då jag sålde. Båda fonderna hade dessutom relativt höga avgifter jämfört med fonderna jag har kvar.

Jag hade även en aktieobligation, Kinesiska Drakar, som jag sålde för någon månad sedan. Jag gjorde en nätt vinst på 5 000:- på den, d v s en uppgång på 50% jämfört med vad jag köpt den för.

Jag väntar mig, liksom de flesta andra har jag förstått, en nedgång på börsen under våren. Jag vågar inte riktigt chansa utan spelar någorlunda säkert fram till dess (och inte minst eftersom jag ännu är lite osäker på hur allt fungerar).

En del av fonderna jag sålt av har jag istället satt in på mitt SveaDirekt-konto, där de sitter bra med sina 3,6% ränta. En större del kommer jag investera i två nya aktieobligationer, varav en i alternativ energi. Den tror jag mycket på då klimathotet är så konkret. Richard Branson har exempelvis utlyst en belöning på 25 miljoner dollar till den som kommer på en lösning som minskar utsläpp, och jag tror lagstiftning i ett antal länder- förmodligen även Kinas laglösa handelszoner- kommer till skott inom de närmsta åren. Den andra aktieobligationen handlar om onoterade bolag som stora riskkapitalister investerar i. Jag måste erkänna att en av orsakerna till att jag valde den är att jag är så förtjust i Dragon's Den men även här tror jag miljövänliga uppfinningar kan spela en roll.

Jag måste säga att jag uppfattar aktieobligationer som ett ganska bra val då det finns risk för börsras, eftersom man trots allt får ut ungefär vad man satt in om det inte gått väl när tiden löpt ut. Jag vet att andra inte alltid rekommenderar aktieobligationer och jag är mycket intresserad av fler åsikter om dessa.

Nåväl. Som ni märker har jag minskat förhållandet mellan innehaven som tidigare kanske bestod av 80% fonder, 15% aktier/aktieobligation och 5% sparkonto och i dagsläget skulle jag säga att det är ungefär 40% fonder, 30% aktier/aktieobligation och 30% sparkonto.När börsen rasar är planen att jag köper fonder för pengarna på sparkontot igen.

//Finanskvinnan

Hur började det?

Jag har alltså tidigare (och med tidigare menar jag från 15-20 års ålder) inte haft en aning om hur det här med fonder och sparkonton fungerar. Pappa ordnade ett fondkonto som jag satte in pengar på, och så hamnade det i en fond. Jag visste knappt att det fanns fler än en fond, och hade på den tiden ingen möjlighet att ens se eventuell utveckling (internetbank fanns inte då). Det var som att stoppa pengarna i madrassen ungefär.

Med internetbanken fick jag lite bättre koll, och valde då fonder efter kriteriet "låter det bra så är det bra". Avgifter och kunskap om fonden var inget jag prioriterade då. Det som slutligen ledde till att jag fick upp ögonen för att detta är viktig kunskap var förmodligen två saker i samverkan:

excel
och
feng shui

Jag hade tidigare inte varit särskilt förtjust i varken siffror eller datorer. Helt plötsligt fann jag mig i en situation där jag arbetade mycket med båda, och insåg att det var lika bra att lära sig allt som fanns att lära om excel. Jag genomgick kurserna på microsofts hemsida och förstod helt plötsligt hur otroligt användbart detta verktyg faktiskt är. Idag är excel en hobby, och det finns nog inget i mitt liv jag inte organiserat i excel för bättre överblick.

När jag blivit excelbiten kom feng shui in i mitt liv. Vi flyttade, och jag insåg hur otroligt mycket skräp jag ägde. Och att jag bara fortsatte att köpa och köpa. Jag kan inte säga att jag slösade pengar, men jag köpte ofta bara för att det kändes bra. Någon liten vas här. Något plagg på rea där. Saker jag vid flytten insåg att jag knappt ens tyckte om, och ännu mindre hade användning för. Jag sålde av det som var värt pengar, och skänkte resten till en second hand-affär.

Det gav mig stor lättnad att se dessa kubikmeter med värdelösa saker försvinna, och jag bestämde mig för att inte konsumera på samma sätt längre. Behovet bara försvann. Visst köper jag inredningsprylar, kläder, smink med mera men jag tänker först. Väljer saker jag inte kommer tröttna på, saker av god kvalitet och saker som jag kan se berikar mitt liv.

I samma veva insåg jag hur mycket pengar jag la på usla luncher på jobbet. Jag tyckte oftast inte ens om det jag betalade 60-70:- per dag för, och det gick stora pengar till detta varje månad. Problemet var att jag inte klarade av att "äta rester" innan, jag var helt enkelt kräsen. När jag väl bestämt mig tog denna tvångstanke en vecka att bli av med och jag började med matlådor varje dag. Ytterligare i samma veva började jag cykla till jobbet, vilket var ungefär 2 mil per dag tur och retur. Jag motionerade mer, åt bättre och konsumerade mindre.

Man kan säga att feng shui motiverade mig att rensa mitt hem, min ekonomi, min konsumtion och min hälsa. Från att ha varit pedant vad det gäller städning, och lite av ett kontrollfreak i allmänhet, gick jag till att vara en hyfsat balanserad person med så stor kontroll över mig själv att jag inte längre behövde projicera problem med obalans på min omgivning. Exempelvis genom att klaga på sambon för att det är stökigt hemma.

Jag skulle säga att det här med ekonomin, att min lilla hög med sparpengar faktiskt växer, är en ungefär lika stor vinst som förbättringen i hur jag mår.

//Finanskvinnan

Tillgångar och skulder februari 2007

Mina tillgångar och skulder per idag 2007-02-21

Eftersom det är första redovisningen lämnar jag mer utförlig information denna gång. Ambitionen framöver är att redovisa summan på nytt i början av varje månad.

Fonderna nedan är inlagda i portfölj på dinapengar.se, ett jättebra verktyg som jag rekommenderar (kursen är gårdagens).














Nedan är mina bankkonton. Jag visar bilden enbart p g a av att jag vill förklara lite hur min privatekonomi är upplagd såhär i början. I tillgångarna kommer jag inte räkna in pengarna på räkningskontot, visakortkontot, buffertkontot (eller det gemensamma semesterkontot) då dessa är pengarna jag lever för s a s.









Utöver dessa konton finns alltså ett konto som jag och sambon nyligen öppnat tillsammans. På det sätter han in 1 000:- per månad och jag 500:-, och det som sparas där kan vi använda för resor och andra gemensamma ändamål. Han betalar mer p g a att han tjänar mer än jag. Vi sätter även in 1 500:- var på ett gemensamt visa-kort som vi köper mat, hygienartiklar och saker till hunden för.

Pengarna på depåkontot kommer snart investeras i aktieobligation SEBO702 (1 alternativ energi och 1 private eq). Utöver dessa tillgångar har jag:

Sparkonto hos SveaDirekt, vilka har 3,6% ränta. Där finns 19 095:-.

1 aktieobligation SEBO255M värde 9 769:- i dagens kurs.

100 aktier Teliasonera till ett värde av 5 900:- i dagens kurs (japp, pappa övertalade mig att köpa "folkaktien"- något som inte tynger mig nämnvärt då jag tror på Telias framtid).

IPS (fonder) hos SEB till ett värde av 9 173,19:-. Jag sparar inte där längre eftersom det är en usel affär med tanke på den skattetabell jag ligger i idag, och den jag kommer ligga i senare, men pengarna som finns får jag ju inte ut på ett par år så de får växa till sig så länge hursomhelst.

Tillgångar

Fonder 66 750,90:-
Aktieobligationer 9 769:-
Aktier 5 900:-
IPS 9 173,19
Depåkonto 24 896,94:-
SveaDirekt 19 095:-
__________________
135 585,03:-

Skulder:

CSN -42 235:-

Summa tillgångar och skulder: 93 350:-

//Finanskvinnan

Vad är en finanskvinna?

Här vill jag gärna börja med att förklara att mitt förstahandsval som bloggnamn var "spara" och inte "finanskvinnan". "Spara"- efter serien "Spara och Slösa" som skapade ett helt land med sparsamma husmödrar vilkas efterlevande får rensa tomma och sparade smörpaket efter dem- var dock upptaget.

Wikipedia säger såhär om finansväsendet:

Finansväsen är den del av näringslivet som ägnar sig åt affärsmässig förvaltning av ekonomiska tillgångar. Dit hör bland annat banker och aktiebörser.

Jag själv är idag inte en finanskvinna, men Ludvig XIV var knappast staten i verklig mening och personerna med bloggnamnen "miljardar" och "miljonar" är inte heller vad de kallar sig. Det vittnar om att man i både verkligheten och bloggosfären får kalla sig för vad man har en ambition eller önskan att vara. Jag vill vara en del av finansvärlden i framtiden, och kallar mig därför finanskvinnan.

Den imaginära bilden av en finanskvinna är dessutom gärna en jag förknippar med mig själv: smart, företagsam och (i framtiden) förmögen.

//Finanskvinnan

Finanskvinnan: c'est moi!

Vem är då finanskvinnan? Jag under 30 år. Jag bor i Stockholm, i en hyreslägenhet med min sambo. Jag arbetar heltid men kommer börja studera på heltid till hösten. Efter avslutad utbildning siktar jag på att bredda min erfarenhet och efter några år en chefsposition.

Jag har tidigare studerat andra ämnen men arbetade då deltid för att undvika fullt studielån. Då jag studerar denna omgång kommer jag försöka låta bli att ta lån alls, utan sambon kommer försörja mig så länge han tycker det känns ok. Jag har förut betalat för honom på samma sätt medan han slutförde sin utbildning. Förhoppningsvis klarar vi oss med studiebidrag, lånad studentlitteratur och eventuellt extrajobb en dag per vecka.

Jag har ursprungligen arbetarklassbakgrund, men mina föräldrar har kommit upp i det övre medelklasskiktet ekonomiskt nu. Som barn hade vi det emellanåt ganska knapert (men aldrig dåligt) och mina föräldrar har inte haft möjlighet att spara pengar åt mig. Jag har dock alltid fått höra att man ska arbeta och göra rätt för sig. Därför har jag sommarjobbat två jobb per sommar sedan jag var 14 och senare arbetat deltid samtidigt som jag gick gymnasiet.

Det mesta av pengarna jag tjänade på deltidsarbetet sparade jag i fonder, via en fast överföring på 2 500:- i månaden, och när jag skulle flytta hemifrån hade jag fått ihop ungefär 80 000:-. Dessa pengar valde jag att lägga på möbler och bohag till lägenheten, för att slippa överta släktens gamla trasiga prylar. Ett val jag nog inte skulle gjort om idag men som kändes rätt då.

Efter det jobbade jag ett tag till extremt låg lön, pluggade två år och det var först då jag fick mitt nuvarande heltidsjobb för ungefär 1,5 år sedan som jag fick en riktig möjlighet att starta om med sparandet. Visserligen la jag undan pengar under studietiden också, men större nödvändiga utgifter som dator/säng/tv kom med jämna mellanrum och åt upp besparingarna.

Jag har alltid fungerat så att jag intresserat mig för ett område, lärt mig allt som går om det och sedan gått vidare till nästa. Min devis är "hellre mycket kunskap om allt än lite om mycket". Tidigare har detta applicerats på de mest skilda områden i livet, och nu har turen kommit till privatekonomi vilket även inkluderar börs och finansvärlden.

Under min jakt efter investeringskunskap har jag stött på flera bloggar om hur man snålar och sparar pengar, varav nästan samtliga skrivs av personer som samlar pengar inför ett ekonomiskt oberoende. Vissa är redan rika, andra är på god väg. Ingen av dessa personer är såvitt jag förstått kvinna, så där blir jag kanske lite i minoritet.

Jag kommer själv redogöra för mina (än så länge ganska blygsamma) tillgångar i ett senare inlägg. Jag vill påpeka att jag praktiserar babysteps, tar reda på fakta, avvaktar, provar och ser vad som fungerar. Ibland fungerar en investering, ibland inte. Jag tar jättegärna emot åsikter och tips från andra med mer erfarenhet.

Jag avslutar denna lilla berättelse om vem jag är med vilka mina förebilder är. Annika Falkengren, SEB:s VD, är given. Thomas J Watson, IBM:s urfader, är en annan förebild. Ivana Trump en tredje. De skiljer sig ganska mycket sinsemellan, och har väldigt olika bakgrund. De har dock det gemensamt att de är geniala affärsmän/kvinnor. Ivana är nog den som berört mig mest: genom att inte bara bli en slätstruken exfru till en miljardär efter skilsmässan, utan en framgångsrik entreprenör.

På återseende!

//Finanskvinnan