Nu börjar det gå bra för mig igen. Vi fick tillbaka ett resultat och yours truly var bäst i klassen. Älskar sånt. Lyckligtvis motsvaras dock inte glädjen jag känner när jag är bäst av besvikelsen när jag inte är det. Det hade varit outhärdligt. När jag kom hem hade jag även vunnit ett presentkort på 500:- som låg i posten. Våren 2009 ftw!
Trots detta, som ofta när pressen varit stor en period, fantiserar jag lite om att jobba deltid när jag är klar med utbildningen. Jag tror inte en heltidslön på 25 000 per månad är omöjlig om jag skulle byta tjänst.
Om jag skulle jobba tre dagar i veckan så blir det 60%. Det blir 15 000 innan skatt per månad, ca 12 000 efter. Jag skulle jobba tre dagar och vara ledig fyra dagar varje vecka. Om jag skulle jobba fyra dagar i veckan (80%) och vara ledig tre dagar så skulle lönen vara 20 000 innan skatt och 16 000 efter. Det är mer än jag hade innan jag började studera.
Jag vet att deltid inte går ihop med karriär och troligen kommer jag skratta åt de här tankarna när jag väl är färdig. Trots allt är det stor skillnad på att arbeta på samma arbetsplats, och göra en kontinuerlig insats, och att växla fram och tillbaka mellan skola och arbete samt slita med skolarbetet på "fritiden" efter arbetet. Kanske är det barnsligt att tänka som jag gör, men jag tror det är bra med målbilder även om man rationellt vet att målet kanske inte är något man verkligen vill nå. Möjligen är valfriheten det verkliga målet - att kunna göra precis som man vill just då.
Samtidigt tycker jag "arbete" och "fritid" är en märklig dikotomi. Har livet inga andra beståndsdelar? När jag har min "fritid" väljer jag ofta att göra saker som starkt påminner om det jag gör på jobbet. Jag väljer även att jobba ibland på min fritid, fast jag inte får betalt för det. Om den fria tiden är den utanför arbetet borde det innebära att arbetet är tvång. Samt att skolarbetet jag gör på "fritiden" är någon slags rekreation. Så tycker jag inte om att se på arbete eller för den delen mitt liv.
För övrigt kanske man borde sluta tala om att arbeta 100% när man jobbar det av arbetsgivaren fastställda antalet arbetstimmar för "heltidstjänst". Heltidsbegreppet skiljer sig åt länder emellan och även olika organisationer i Sverige emellan. På ett företag är heltid 37 timmar i veckan och på ett annat 40. Det är ganska stor skillnad. Istället kan man väl bara säga hur många procent av tiden man arbetar respektive är "fri" varje vecka (vilken består av 168 timmar).
Enligt det sättet att räkna jobbar jag i dagsläget 11,9%. Om jag jobbade tre dagar i veckan skulle det bli 14,1%. Fyra dagar per vecka ger 18,8%. Sömnen (8 timmar per natt) är 33,3% av veckotiden men det lämnar ändå ganska många % över till annat.
Undrar vad jag skulle göra med all tid?
//Finanskvinnan
Bara SBAB kvar då...
14 minuter sedan
6 kommentarer:
Tja, min grundinställning är att arbetstiden inkräktar alltför mycket på fritiden:-).
Och Grattis! Hört nåt om nemesistentan?
Intressant resonemang. Själv tycker jag det känns förlegat det här att arbetstiden automatiskt är kopplad till hur länge jag befinner mig inom företagets eller myndighetens lokaler. Det finns många som går till jobbet, men inte jobbar speciellt mycket. Sedan finns det många som jobbar mycket hemma (ofta mer effektivt) men inte får betalt för den tiden. Snett.
Hej finanskvinnan!
Själv trodde jag aldrig att jag skulle nöja mig med att arbeta halvtid men nu gör jag det. Anledningen är den klassiska - min man arbetar mycket och pendlar dessutom och för att barnen inte ska behöva tillbringa all sin vakna tid på dagis så blev det så här... Men jag klagar verkligen inte. Det absolut bästa jag vet är att vara med barnen. Ekonomin har vi inga problem med men visst tänker jag på vad som kan hända vid en ev skilsmässa och självklart är jag medveten om att min pension inte blir speciellt fet. Fast å andra sidan, vid det laget har jag väl ärvt mina förmögna (och synnerligen sparsamma!) föräldrar. Hur du än gör, finanskvinnan, så får dina beslut konsekvenser. Mitt råd till dig är att hela tiden lägga märke till hur du mår i olika situationer. Låt oss säga att du arbetar heltid och mår utmärkt så... fine! Tack för din blogg förresten. Jag tittar in titt som tätt. Du verkar vara så väldigt... förnuftig!
Jag vet: Hehe. Tack, och nej... Jag tror jag får veta runt den 25:e.
Mattias: Precis det tycker jag också. Det är konstigt. Men jag ser poänger med att man ska utföra arbetet under vissa tider, annars kanske det är lätt att skjuta upp det.
Anonym: Kanske ska ni pensionsspara lite extra till dig ändå? Bra att du är nöjd med er lösning i alla fall. I mitt fall har jag ju inga barn att vilja vara med - blott mig själv. Men jag har iofs väldigt trevligt i mitt sällskap också, hehe.
Tack! "Förnuftig" anser jag vara en fin komplimang.
Man behöver inte vara bäst i klassen hela tiden, utan bäst är att lära sig när det är "ok" att vara "good enough" och när det verkligen krävs att man är "bäst". Det tog lång tid för mig att förstå att det faktiskt är en viktig skillnad.
Förstår ditt resonemang om deltid. Själv har jag efter åtskilliga år fortfarande en saknad efter de där 8-veckors underbara sommarloven med "oändlig" fritid an hade som t ex 15-åring. 3-4 fjuttiga semesterveckor kan aldrig kompensera. Resonemanget om arbetsplats är helt rätt, det är skillnad på att jobba 37.5 timmar eller 40 (eller 44 som det kanske blir på vissa ställen). Nog så viktigt är att fundera över om du i ditt tilltänkta jobb får vara lite flexibel i arbetsdagen eller är bunden till ett skrivbord och vissa (trista) arbetsuppgifter hela dagen. På ett sådant ställe är 37.5 timmar mycket, medan du lätt klarar 42 i en mer flexibel anställning. Ingår tjänsteresor? De hamnar ju oftast utanför de 42 timmarna på något mystiskt vis. Det är också skillnad på att gå hem kl 16 sommartid eller tvingas sitta till kl 18. Jag har provat bådadera. Om du seriöst är inne på det där med deltid bör du kanske låta räkna lite på pensionen också, du får ju mindre tjänstepension om du jobbar mindre, det känns ju långt kvar nu för dig förstås men tyvärr är det ju "livsinkomsten" som räknas numera, inte "30 bästa åren" som det var på den tiden när jag pluggade.
Har du kollat "Civilekonomerna" och deras lönestatistik? Jag vet inte, men det känns som den lön du siktar på är lite låg i ditt specifika fall.
Anonym: Jag blir otroligt nöjd när jag får bra resultat och men försöker växla ner till "good enough" när skillnaden i betydelse mellan perfekt och bra är liten.
Hihi, 8-veckorssommarloven har jag inte haft sedan jag var 14 och började sommarjobba. Jag hade för det mesta två jobb per sommar och jobbade hela tiden. Lite dumt, kan tyckas i efterhand, eftersom lönen ändå var så liten. Kanske är det därför jag funderar så mycket på vad min fritid är värd nu.
Du har helt rätt om skillnaden i arbetsuppgifter och arbetstimmar. Resor spelar ju också in som du påpekar.
Jag ska försöka få till att jobba 80% någon månad i sommar och se hur det är att ha tre lediga dagar per vecka.
Pension är absolut en faktor att ta hänsyn till men jag sparar ju ändå pengar så det löser sig tror jag. Att jobba så lite att jag inte kan spara känns inte som något alternativ.
Jag läser inte till civilekonom. Jag tror att ingångslönen för en nyutexaminerad person som läst det jag läser är runt 23-25 000 men jag kommer ha ett par års erfarenhet inom området. Kanske kan jag få högre!
Skicka en kommentar