"Den lilla människan", fonder och aktier

Något jag har börjat fundera på mer och mer efter mina nyvunna erfarenheter av årsstämmor är varför "folkhemssparandet" i Sverige är fondbaserat och inte aktiebaserat i dagens samhälle. Aktier har en kapitalistisk (i negativ bemärkelse) och obehaglig klang för många har jag märkt, troligen var det så även för mig tidigare. Fonder framhålls som det vettiga alternativet för småsparare. Aktiefonder för dem som är beredda att riskera lite mer, räntefonder för dem som inte är fullt lika riskvilliga. Vanligt bankkonto med bra ränta och aktier har åtminstone aldrig jag fått förslag på från en rådgivares sida trots att det är alternativet som ger bäst möjligheter till översikt, möjlighet att snabbast ta ut pengarna vid behov och innebär lägst avgifter (möjligen med undantag för att Avanza Zero inte har några avgifter). Däremot ger det troligen inte bäst riskspridning.

I själva verket är aktieägare i ett bolag relativt jämlika (även om exempelvis Sparsamt Leverne bor för långt bort för att kunna delta på stämmorna i Stockholm). Alla direktägande aktieägare får gå på stämmor och rösta även om inflytandet väger tyngre ju fler aktier man har. Också den minsta aktieägaren får ställa styrelse och VD till svars och ställa frågor, eller föreslå en minskad ersättning för styrelsearbetet. Man kan alltså få en bra insyn i bolaget man sparar sina pengar i vad det gäller finanser, utdelningsnivåer och styrelsens arbete. På stämmorna jag besökt har VD uttryckt sig på ett mycket lättförståeligt sätt och frågor har förtydligat eventuella oklarheter. Det är alltså inte svårt att förstå vad det pratas om. Aktiespararna är där för att försvara aktieägarnas intressen och gör det enligt min uppfattning på ett bättre sätt än facket arbetar för sina medlemmar på många håll. Åtminstone är de synligare. Alla företag har inte kollektivavtal med facket, alla företag har inte fackklubbar och alla anställda är inte med i facket medan Aktiespararna (inbillar jag mig) märker ord och ifrågasätter på varenda bolagsstämma som hålls av publika aktiebolag.

När det gäller fonder så har vi fondförvaltare som sitter vid Stureplan och handlar med exakt samma aktier som småspararna inte själva vågar äga. Genom detta blir de rika på bonusar samtidigt som insynen i den faktiska förvaltningen är minimal för fondinnehavarna. I den jämförelsen framstår aktier som det bättre alternativet för "den lilla människan" i mina ögon. Är det något som är ondskefullt och kapitalistiskt är det att bankerna och fondförvaltarna tjänar stora pengar på avgifterna som sakta krymper småspararnas insatta kapital.

Jag förstår att fonder möjligen var enklare att spara i tidigare då det var mer komplicerat att köpa aktier. Frågan är vad som gör att personer jag pratar med sparar i aktiefonder men inte vågar köpa aktier idag? Finns det något värde (utöver för bankerna) i att upprätthålla systemet som det ser ut idag? Ett tydligt exempel på fondnormen i samhället är att man kan välja fonder i PPM och hos övriga pensionsförvaltare men inte ha ett pensionskonto med aktier.

//Finanskvinnan