Ratos-modellen på de egna investeringarna

Ratos mål är som bekant att uppnå en årlig avkastning på 20 procent för varje investering. Avkastningen är IRR, internränta, och beräknas slutgiltigt när ett innehav har sålts. Här finns en beskrivning av IRR och hur man enkelt beräknar det med en formel i Excel.

Min tanke är att denna metod i högsta grad borde gå att tillämpa på de egna aktieköpen (men kanske med ett mer blygsamt avkastningsmål än Ratos då).

Först har vi en initial investering för varje enskilt köp, säg 100 aktier á 100 kr. Totalt är den initiala investeringen då 10 000 kr. Alternativt så har vi ett genomsnittligt anskaffningsvärde för ett innehav som köpts under längre tid.

Sen har vi en årlig nettoinkomst i form av utdelningar efter skatt. Om vi får 5 kr per aktie varje år så är nettoinkomsten 500 kr per år.

Efter fem år säljer vi innehavet för 115 kr per aktie. Totalt försäljningsvärde 11 500 kr.

IRR blir då 6%.

Jag antar att det är helt valfritt om man vill använda siffror före eller efter skatt, själv föredrar jag netto.

Det kanske kan ses som en komplicerad modell, men förefaller vara ett bra sätt att följa upp eventuella avkastningskrav.

Själv säljer jag bara innehav som inte längre passar in i min portfölj, vilket gör att modellen är mindre användbar för min del. Speciellt inte som det innebär att jag ofta säljer med förlust.

Jag testade dock på mina avslutade innehav, och fick nedanstående resultat. Jag slog ihop alla "köp" och alla "sälj" och använde de beloppen som anskaffnings- och avyttringsvärden. Det borde väl bli rätt i slutändan?


Någon Ratos-IRR har jag inte uppnått i alla fall, den saken är klar. För RNB och Biosensor returnerade formeln "ogiltigt" tills jag la in en gissning på stor förlust, då först kunde formeln beräkna värdet.

//Finanskvinnan

Norman-beloppet

Hos The Insider kan man emellanåt läsa om att blogginnehavaren (som driver ett fondbolag) inte gillar Norman-beloppet. Nu senast blev han förvånad över att ungefär 50% av de 44 läsare som röstat i frågan på bloggen tycker att Norman-beloppet underlättar deras fondsparande. Samtidigt finner han också en förklaring till dessa oväntade röster: att många fondsparare inte begriper att kostnaderna för "onödigheter som kunderna dessutom aldrig efterfrågat" sedan "måste vältras över på investerarna". Därefter konstaterar han att kärnan i problemet är att fondsparare inte kan ta in för mycket information samtidigt när de ska fatta investeringsbeslut.

Jag har några tankar kring detta.

* Låt kunderna och inte leverantörerna avgöra vad kunderna vill eller inte vill ha. Kunderna kanske inte visste att de ville ha ett Norman-belopp innan det fanns (och innan de började ana hur mycket avgifterna påverkar slutvärdet vid fondsparande). Men det betyder inte att kunderna inte vill ha ett jämförelsetal nu.

* Norman-beloppet kanske inte är perfekt men det är ett bra verktyg för att visa vad som händer när sparkapitalet ständigt kapas av på toppen. Kronor och ören är ett enkelt och tydligt sätt att förklara avgifter även för den dummaste fondspararen.

*  För övrigt håller jag inte med om att fondsparare skulle vara oförmögna att ta in information om sina investeringar och att det är ett argument mot Norman-beloppet. Om något så förenklar ett Norman-belopp investeringsbeslutet eftersom det är mer konkret än en procentuppgift på avgiftssidan.

Jag förstår egentligen inte alls motståndet mot Norman-beloppet. Svensson kan nu enkelt se hur bra avkastning en fond har haft och samtidigt bedöma om det är värt avgiftspengarna att investera i den.

Kanske minskar det mystiken kring investeringar överlag, och minskar Svenssons rädsla för att pengarna ska försvinna upp i rök. Win-win för alla. Utom kanske de fondbolag som inte levererar resultat som motiverar avgifterna. Här finns en artikel från Morningstar som listar fonderna med högst och lägst Norman-belopp.

//Finanskvinnan

Köpt Fortum

Jag kunde inte hålla mig, igen, utan köpte lite Fortum i veckan. Kursen låg omkring 14,50 EUR.

Rekordlåg eurokurs+låg Fortumkurs gjorde att det kändes som ett motiverat köp. Nu hoppas jag att de behåller utdelningsnivån framöver.

//Finanskvinnan

Förmånstagare i kapitalförsäkring

Jag har tidigare irriterat mig något vansinnigt på att jag inte kan skänka en slant till valfri (större) välgörenhetsorganisation utan att sen bli förföljd med telefonsamtal och brev. Pengarna som skänks tycks gå raka vägen till tiggarbrevskassan.

Nu har jag kommit på den optimala välgörenhetsinsatsen: att lägga in en eller flera utvalda organisationer som förmånstagare på en del av min kapitalförsäkring. Då får organisationerna pengarna när jag går bort istället. Om det finns några kvar. Och organisationerna kommer inte ha någon att ringa eller skicka brev till.

I mitt fall så lägger jag in en viss procent av värdet till flera organisationer. Resten går till sedvanliga arvstagare i stil med sambo/make eller vad det nu kan tänkas bli.

Hur är det med kapitalförsäkringar och förmånstagare - undantas värdet av kapitalförsäkringen helt ifrån dödsboet?

Det torde isåfall vara ett effektivt sätt att undanhålla arv från exempelvis särkullbarn om intresse finns för det?

//Finanskvinnan

Köpt Axfood

Jag köpte Axfood på 219 kr, jag kunde inte hålla mig.

Med tanke på att jag grämde mig över att jag inte hade köpt fler när det var utdelningsdags och kursen låg på över 258 kr, så tror jag att det blir ett bra köp i längden.

Köpet var snäppet under mitt GAV vilket alltid ger viss psykologisk lättnad.

//Finanskvinnan